Oväntat pälsigt sällskap

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Cissis entusiasm var närmast gränslös när hon ställde ner transportburen mitt på vardagsrumsgolvet och öppnade luckan. Hennes älskade norska skogskatt skulle i godan ro få utforska det nya stället. –

Trots att deras nya Toyota var liten, låg den stadigt på motorvägen, konstaterade Henrik. Han hade egentligen helst velat sitta i förarsätet själv, men Lena hade insisterat på att få köra. – Det är fa

Dagny tittade oroligt på sin åttaåriga dotter Mia som lekte med sina dockor. – Min kompis Sofie har fem kattungar, berättade Mia för sin osynliga kompis. Vi lekte med dem idag. Den sötaste var en lite

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök