Det kändes konstigt att flytta in hos min nye man, där han hade bott med sin exfru. Jag gjorde allt för att hans barn skulle acceptera mig, vilket de också verkade göra. Det gjorde däremot inte hans mamma …
Extra mycket att läsa!
Jepser var 42, elva år äldre än jag och hade varit gift förut. Han och hans fru Nina hade skilt sig ett år tidigare och de hade två gemensamma barn, Matts, 7, och Emma, 5. Barnen bodde en vecka var hos sina föräldrar.
Jesper bodde kvar i det radhus han köpt med Nina innan barnen kom.
– Jag förstår om du tycker att det är lite mycket, sa han till mig en kväll.
Ja, det var lite mycket. Skilsmässan tog fortfarande mycket av Jespers energi, men jag visste samtidigt att det var Jesper och jag. Det gällde bara att komma förbi hindren. Jag sköt undan min rädsla och kysste honom.
– Vi fixar det här.
Efter tre månader hade jag lärt känna barnen och flyttade från min lägenhet in till Jesper. Det var en konstig känsla att gå runt i rummen där Jesper och hans fru suttit, pratat och drömt om framtiden. Varje gång jag tittade på en möbel eller en tavla funderade jag över om det var hon som hade valt den.
Nej, det kändes inte som mitt hem men jag var envis och intalade mig själv att det skulle ordna sig. Barnen begrep att deras mor och far inte skulle bo tillsammans mer och att deras pappa hittat en ny kärlek.
– Men du är inte vår nya mamma, sa Emma.
Hon menade förstås ingenting illa med det, bara att de ju hade en mamma redan, och det hade hon ju rätt i. Men det gjorde ont ändå. Men jag gillade barnen.
Lika optimistisk var jag inte när det kom till min styvmor. Anna var änka, en stolt kvinna och svår att komma inpå livet. Hon betydde förstås mycket för Jesper och barnen och jag ville gärna att hon skulle acceptera mig. Men det slutade alltid med att jag kände mig som en högljudd, jobbig hundvalp i hennes sällskap.
Men jag älskade ju Jesper och lite i taget började jag sätta min prägel på huset så att det mer och mer kom att kännas som mitt hem.
De veckor vi hade barnen ansträngde jag mig för att vi skulle ha det mysigt och trevligt. Jag bakade bullar, vi spelade spel eller gick rundor med hunden tillsammans. Och barnen belönade mig med sin tillgivenhet.
Men jag tvivlade ändå. I synnerhet när det handlade om Jespers exfru eller hans mamma. Nina behandlade mig med artig distans men det som plågade mig mest var hennes förhållande
