Bessie är vägglössens värsta fiende – och hennes valpar vill gå i hennes tass-spår.– Det är ett detektivarbete, säger hundföraren Madeleine Nordström.
TEXT OCH FOTO: LEONE MILTON
Madeleine har ett riktigt hundgöra
Meja och Moj är bara elva veckor gamla men redan märks att de vill gå i mamma Bessies fotspår och bli vägglushundar. När de små valparna släpps ner på golvet trycker de nosarna tätt mot parkettgolvet och drar in dofter i jakten på skadedjur.
– Det är inte vägglöss i sig de tycker om, utan att söka. De här hundarna har sökgenen i sig och kan mycket väl tränas på vägglöss men också på annat, som till exempel sprängämnen eller narkotika, säger hundföraren Madeleine Nordström.
Hon och hennes hundar är vägglössens värsta fiende.
I fem år har Madeleine jobbat heltid med att köra kors och tvärs i vårt avlånga land, sökandes efter mångas största skräck för att få in i hemmet.
– Det ligger på runt 7 000 mil per år, från Skåne till Norrland, det är därför mitt arsle är så platt, säger Madeleine och skrattar stort.
Att hon älskar hundar, och sitt jobb, råder det inga tvivel om.
För att bli en certifierad vägglushund krävs först och främst talang. Madeleines hundar är av sorten jaktspaniel. Det är ingen egen ras, utan en spanielvariant som avlats fram särskilt för sin goda sökvilja och arbetslust. Ofta är det sådana hundar man ser i tullen eller på flygplatsen när de, med viftade svansar, sniffar på bagage.
Sedan krävs också träning. Hunden ska inte bara känna igen doften av en vägglus – utan fem olika växtstadier av den. En vägglus är nämligen som en fjäril och börjar sitt liv i ett ägg, från vilket den kläcks och växer sig igenom ytterligare fyra stadier innan den är fullvuxen. Då är den stor som en tillplattad äppelkärna.
Olika miljöer
Under tiden som en vägglus växer, byter den alltså inte bara skepnad utan även doft, vilket hundarna ska ha stenkoll på för att bli certifierade. Något de också måste kunna är att upptäcka vägglusen i olika miljöer, allt ifrån varma och fuktiga hotellrum till kalla tåg.
De måste också kunna söka utan att distraheras av människor, en del mer stressade och oroliga än andra.
– Vissa som vi söker hemma hos är inte bekväma med att vi är där. De kan också vara hundrädda, och det får hunden inte störas av, säger
