En novell om att lita på kärleken arvet

Vårdagen var fin med strålande sol och jag fick äntligen ha mina nya skor i skolan. Skorna hade jag drömt om länge. De var i grå mocka med tåhätta och bakkappa i svart lack. Mamma och jag hade kommit

Mamma var lungsjuk. Det var så hon brukade kalla det. Hon hade problem med lungorna under stora delar av min uppväxt. Cystor opererades bort, hon hade andningsproblem, väldig trötthet och fick senare

När jag var liten kille åkte jag med föräldrarna till mormor och morfar i Halland. Då fick jag höra berättelser och historier. Det började när vi svängde in på grusvägen vid Ringarekullen. Det hette s

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a

Jag ser på min mamma och hon ser likadan ut som hon alltid gjort. Bara lite äldre, och har svårare att gå. Hon duschar varje dag, klär på sig och sätter på sig sina smycken. Jag känner igen henne, men