KARIN HERSLOW
Jag kan inte ha varit många år, ändå minns jag tydligt hur jag satt i min mormors knä och hon gungade mig lite fram och tillbaks och sjöng: ”Å hör du Kari’, var har du vari’, som är så bösig på ryggen din?”. Mormor sjöng bra, och vi ungar älskade när vi fick henne att sjunga gamla skillingtryck som handlade om förlorad kärlek, svek och vanskötta stackars små barn. Hon var också varmt religiös och väldigt noga med att aldrig säga eller sjunga något som var omoraliskt. Hon skulle ha blivit alldeles förskräckt om hon insett att sången hon sjöng för mig antyder att flickan ifråga rumlat om i höet. Det var heller aldrig någon som hade hjärta att berätta det för henne.
Oanständiga sånger har sannolikt
funnits sen människan fick ett språk. Gamla folkvisor kan vara väldigt rakt på sak och föga salongsfähiga. Höboss på flickors ryggar förekommer i mer än en. Mustiga texter hette det förr, med dagens språkbruk kan man väl översätta det till snuskiga light. Livskraftiga är de i alla fall, så in i Norden. De har hängt med genom en stark muntlig tradition, för i sångböcker brukar de aldrig synas till – möjligen i Fredmans epistlar, men Bellmans texter har fått en egen gräddfil. Förmodligen var skolgårdarna främsta platsen för sådan textinlärning innan internet kom och öppnade dammluckan. Så vare sig Johnny Bodes skandal-evergreens på skivan Bordellmammans visor eller dagens Fröken Snusk och andra epadunk-artister var först med skandalösa texter. Vi kan vara rätt säkra på att de inte är de sista heller. Varje generation vill så klart chockera omgivningen på sitt eget vis.
De skillingtryck mormor sjöng må ha varit rumsrena (jaja, med ett undantag då)
men dramatik och starka känslor saknades sannerligen inte. Vojne, vad öronen stod på skaft på oss ungar. Så bister kall sveper nordanvindenvar en grym visa. De arma syskonen Axel och Ester sitter uthungrade i ett iskallt ruckel och väntar på sin pappa som sitter på va
