Hon gick ut genom dörren, låste och kastade nyckeln i soptunnan på väg till nattåget från Gällivare till Stockholm. Hon hade förberett allt under vintern. Nu satt hon här i sovhytten och tänkte tillbaka.
AV BIBBI AHRNSTEDT ILL: TT/SHUTTERSTOCK
En novell om att börja på nytt
Hennes man, som arbetade borta i veckorna, skulle bli argare än vanligt då han kom hem och upptäckte skilsmässopappren som låg fullt synliga på köksbordet.
Den senaste månaden hade hon sålt och gjort sig av med det mesta av sina ägodelar och bara tagit med sig det nödvändigaste. I dag skulle hon börja ett nytt liv.
I kupén tänkte hon tillbaka på sitt liv. Det långa äktenskapet hade varit som ett fängelse för henne. Varje gång hennes man kom hem hade han slagit henne. Ingen hade kunnat se hennes blåmärken, han slog aldrig mot ansiktet.
Hon kunde ännu känna de många slagen svida i kroppen. Hennes tårar löste upp den svarta mascaran som rann i fåror längs kinderna. Nu fick det vara nog, hade hon tänkt, ilskan hade till sist fått henne att bryta upp. Hennes minnen hade fått blodet att rusa och hon kände sig alldeles genomsvettig.
När hon tog upp näsduken ur väskan för att torka bort tårarna föll en tidningsannons ut. Ivrigt började hon läsa den. Det här kan vara min nya chans, tänkte hon. Det stod: ”Slå dig lös under ett dygn, åk med oss på Cinderella tur och retur under vår tangotur”. Hon hade alltid drömt om att få dansa igen.
Nerpackade i väskan låg de röda skorna, en gång inköpta på loppis. Hon började känna sig upprymd och spänd på vad som kunde hända på båten. Kanske skulle hon få tala sitt modersmål och träffa andra finländare. Om du åker en onsdag, hade dottern sagt, kan du få dansa tango hela kvällen.
Genom fönstret såg hon landskapet rusa förbi som på film, och efter att hon dragit för gardinerna föll hon snart totalt utmattad ner på sängen och somnade med kläderna på. Hon blev helt klarvaken när tåget gjorde ett ryck, kläderna var skrynkliga och det hade blivit stora salivfläckar på kudden. ”Gävle” stod det på en skylt på perrongen.
Ett leende spreds på hennes läppar när hon kom ihåg att hon var på väg bort mot friheten. Bitterheten och apatin hade förvandlats till livlighet och glädje.
Kupén hade tvättmöjligheter, hon mornade sig och svalkade sig med vattnet som hon kunde slösa med så mycket hon ville. Hon kände sig upprymd av att äntligen få vara ensam, det som hon drömt om
