Spåren efter evy

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Ann-Marie irrade med blicken när hon kom ut i ankomsthallen på flygplatsen. Det var många människor som väntade på de anländande resenärerna. Hon spanade efter sin dotter Lotta och barnbarnen. Så fick

Hjalmar och Esben lämnade mötesrummet för att ge Solveig några minuter att samla sig. Nu visste hon hur det kändes att sitta på andra sidan bordet i förhörsrummet och varken veta ut eller in. Det värk

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe