Påskeld– en kär tradition på västkusten

6 min läsning

Med hårt arbete och stort engagemang är Rut och Sixten med och bygger upp ett imponerande bål som samlar hundratals människor på påskafton. På Smögen är traditionen med påskeld en folkfest för både barn och vuxna, och något som får hela bygden att känna glädjen brinna.

AV KATARINA SCHLÄGER FOTO: KATARINA, MATTIAS OCH FLORIAN SCHLÄGER

Seden att tända eldar på påsk är känd sedan 1700-talet. I dag lever den främst i västsverige och i finska Österbotten.

I stora delar av Sverige tänder man eldar på Valborg, men inte på västkusten, här smäller det högre med en påskeld – eller ”påskefyr” som man säger här. I flera dagar sliter barn, ungdomar och några vuxna med att samla ihop en stor mängd trämaterial av olika slag. På Smögen, där Rut Hassellöv och Sixten Henningsson bor, bygger man ofta en hög ring av kasserade lastpallar. I det tomma utrymmet i mitten slänger man ner gamla julgranar och blandat jox av trä – det kan vara trämöbler som har gått sönder, ett rivet staket och annat som folk har bidragit med.

– Det här är det bästa på hela påsken. Utan påskefyren skulle helgen vara en katastrof. Jag kan verkligen längta länge efter att det ska bli dags, riktigt länge. När vi börjar jobba med fyren känns det som om det är jättelång tid kvar, men snart är det påskafton och dags att tända, säger Sixten, 11 år.

Tillsammans med kompisen Rut, 10 år, är Sixten en av de yngre som vill föra traditionen vidare. De tillbringar veckan före påsk med att bära, släpa och bygga en stor brasa av trä. Det kallas att ”dra till fyr’n”.

Gymstarka ungdomar tar de tyngsta lassen och ansvarar för själva bygget. De yngre, som Rut och Sixten, nöter på med granar, lösa brädor och lättare pallar. Hela arbetsområdet liknar en myrstack, där man både bär och bygger med ett gemensamt mål.

Rut tar två granar under varje arm och släpar dem genom vassen och upp på berget.

– Ja, varje gång jag går upp är det bäst att ta ett rejält tag, så att vi inte behöver gå upp och ner hur många gånger som helst. Det är ganska tungt, men jag kämpar. Jag är stark, säger hon med ett leende.

Lär sig av de äldre

En bit bortanför bebyggelsen, på klipporna, har man samlat och travat material i högar som ständigt fylls på. De mest erfarna byggarna diskuterar hur årets fyr ska konstrueras. Det har hänt att de valt att riva och börja om från början, för det måste bli bra, stabilt och storslaget.


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar