Molly har börjat få en idé om hur det hänger ihop med den märkliga stölden av två av konstnären Emil Lundes tavlor. Men kan hon bevisa att hennes teori är riktig?
AV: SUSAN TOFT SVENSK BEARB: CECILIA GUSTAVSSON ILL: D. STERNER, TT/SHUTTERSTOCK
Del 3 av 4 Misstankarna lämnar henne ingen ro
När Molly för andra gången besökte Galleri Art snurrade tankarna i hennes huvud.
Molly kunde omöjligt föreställa sig varför Emil Lunde försökte skylla tavelstölden på den gamle, egensinnige konstnären i skogen. Kanske kände han till Sören Knutssons bakgrund, och då var det kanske lätt att få för sig att den före detta konstförfalskaren nu skulle försöka efterlikna Lundes konst.
Men att han verkligen skulle stjäla ett par av Lundes verk, det var verkligen för långsökt. Varför skulle han göra det när han bara kunde ta några bilder av verken?
Molly blev som vanligt välkomnad av Charlie när hon kom hem. Katten slingrade sig ut och in mellan hennes ben så att hon flera gånger höll på att snubbla.
− Ja, ja, ja, nu ska jag titta i din matskål, sa Molly kärleksfullt. Men då måste du sluta vara i vägen. Om jag ramlar och sätter mig på dig blir du platt som en pannkaka.
Hon skrattade åt sina egna ord, men till sin förskräckelse märkte hon att skrattet låg allt för nära gråten. Ett ögonblick stod hon helt stilla och stirrade framför sig. Hon brukade verkligen inte ha lätt för att gråta, men just nu ... det var alldeles för tyst i huset. Hon saknade Fredrik.
När hon efter att ha gett Charlie mat hade satt sig vid köksbordet och glodde framför sig funderade hon över om det hade varit fel av henne att släppa in pojken i sitt liv. När hans föräldrar flyttat vidare hade hon känt att det var rätt. Det var det också, för både Fredrik och hans föräldrar hade trivts med arrangemanget.
Men – hon hade gjort sig själv sårbar. I årtionden hade hon levt ensam, och hon hade tyckt att det var det enda sättet för henne att leva på, men nu ... Det var bara fjärde dagen hon var ensam i huset, och hon saknade verkligen stämningen som det gav när det bodde en annan människa i huset.
− Din knasiga gamla kvinna, skällde hon lågt på sig själv. En dag flyttar han på riktigt, och vad kommer du att göra då?
Hon bestämde sig för att inte tänka på det nu, och med stor beslutsamhet vände hon tankarna mot de två konstnärerna, som på var sitt sätt hade skapat uppståndelse i staden. Sören Knutsson, för att folk ansåg at
