Mitt liv blir bara bättre för varje år som gårkalle moraeus är handelsresande i musik

8 min läsning

Riksspelemannen Kalle Moraeus har fler spelningar och turnéer än någonsin. I vår ger han sig ut på turné för att sprida svensk musik i landet. – Jag tillhör de där få människorna som längtar efter att bli gammal.

AV OLA BRISING FOTO: TT, PETER KNUTSSON, DISCOVERY+

Kalle Moraeus fyllde 60 år förra året, men har ingen kris, snarare en känsla av ödmjukhet som han saknade som ung när han ”visste allt”.

Han är dalmas ut i fingerspetsarna och aldrig lyckligare än när han får komma hem – men lever på resande fot. Så mycket så att han har lärt känna mackägarna längs vägarna.

– Det är sjukt, som när jag brukar komma in på en mack i Torsby och ägaren säger: ”Jaha. Är du här igen? Du var ju här häromdagen.” Efter 35 år på vägarna känner jag mackägarna privat.

Så vem är bättre skickad än Kalle att prata om Sverige och svenskarna?

– Egentligen tycker jag att det i Sverige finns två typer av människor, de som bor i stad och de som bor på landet, säger han. Sedan om det är en smålänning, om jag åker upp till Sorsele, hamnar i Härjedalen eller i Skåne på landsbygden, så lever folk ungefär under samma betingelser. Jag tycker vi bor i världens bästa och häftigaste land ...

Förra året fyllde han 60 år och han reflekterar över det som varit – och ser framåt:

– Det är strålande bra med mig. Jag spelar bara mer och mer. Jag är på rätt plats på jorden på något vis och har kontroll över mitt liv, och är så överraskad och glad över att kvaliteten i mitt liv ökar för varje år som går.

Han berättar hur han under 2023 turnerade med Från Orsa till Nashville med Doug Seegers och Linda Varg.

– Omedelbart efter det åkte jag till Finland och spelade i ett tv-program, sedan var jag i Tingsryd med mitt bluesband, och efter det i studion med Benny Andersson ett par dagar.

Utvecklas som musiker

Kalle har ett späckat program, men utan tv-planer, berättar han:

– Jag ska inte säga att jag känner mig klar med det, men jag har aldrig haft intentionen att vara programledare, för jag har svårt att komma ihåg text. Jag är faktiskt en ganska usel programledare. Tv var aldrig något jag drömde om, för jag vill lira och trivs bäst på en spelmansstämma eller bluesklubb. Då har jag som allra roligast.

Han vet numera inte bara var han trivs bäst utan öppnar också för en ny ödmjukhet:

– När jag var 30 visste jag precis allting, men nu har ja

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar