Jag tog på mig skulden för mammas död

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Mamma älskade sin terrass. Hon hade inte haft någon annan man efter pappa. Hon bodde själv och ingen hade sett att hon blev dålig, ingen hade kunnat larma i tid. Min man förstökte stötta mig i sorgen,

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Jag förlorade min dotter för över fyra år sedan. Min dotter lever men jag har inte haft kontakt med henne under dessa år. En gång i tiden hade vi bra kontakt med varandra. Ändå har det funnits tillfäl

Pappa och jag hade en komplicerad relation under min uppväxt. Jag ville gå min egen väg och vi bråkade ofta. I grunden var jag väldigt självupptagen, något som förstärktes när jag gifte mig och fick t

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti