Linda var amfetaminberoende och levde under en bro. Nu firar hon tio år som drogfri, bor i en drömlägenhet vid vattnet och älskar sitt jobb om kranbilschaufför. Dessutom är hon förlovad.
AV: LEONE MILTON FOTO: JULIA SJÖBERG, LEONE MILTON, PRIVAT
När Linda Johansson, 48, lämnar sin bostad i Göteborg är det kolsvart ute och inte en enda människa syns till. En vanlig arbetsdag ringer väckarklockan redan klockan fyra. Hon sätter sig i bilen och kör iväg. När Linda kommer fram till jobbet står en grön kranbil och väntar på henne. Majestätisk till sin storlek. Kranen, som är placerad i mitten, är som kronan på verket – utfälld blir den 36 meter.
– På min arbetsplats är jag fortfarande den enda kvinnan som kör kranbil. Det hade varit kul om vi i framtiden blev fler. Det är ju ett skitkul yrke!
Lindas ansikte spricker upp i ett stort leende och hennes ögon tindrar. Det råder inga tvivel om att hon menar vad hon säger. Att Linda är på en bra plats i livet märks, annat var det för tio år sedan. Då befann hon sig på samhällets absoluta botten. Hemlös och i ett tungt drog- och alkoholmissbruk. Uträknad av många, men inte av alla. Hennes mamma gav aldrig upp hoppet om sin dotter.
– Utan henne hade jag inte varit här, säger Linda.
När Linda tittar tillbaka på sin uppväxt hittar hon inte en enskild anledning till varför hon blev missbrukare och hemlös. Det var en serie av dåliga beslut som ledde henne dit.
– Med facit i hand borde jag ha sett de röda varningsflaggorna och jag borde ha lyssnat på mina föräldrar.
Flyttade hemifrån tidigt
Det första dåliga beslutet som Linda tog var att hon i tidig ålder började att missköta skolan – häng med killarna lockade mer än skolbänken. När Linda var knappt fyllda 16 år tog hon ett till dåligt beslut; att flytta hemifrån. Hon flyttade in hos en betydligt äldre pojkvän.
– Mina föräldrar var inte glada men trodde och hoppades att jag skulle flytta hem igen, men det gjorde jag inte. Jag var för stolt. När relationen tog slut hittade jag en ny bostad, men jag var bara ett barn och sabbade snabbt min ekonomi. När jag var 18 år blev jag vräkt för första gången.
Det var också vid den här tidpunkten som Linda provade amfetamin för första gången.
– Jag var så ung och naiv.
