När Sascha plötsligt står utan arbete föreslår hennes föräldrar att hon ska bege sig till Svalön för att besöka sin gamla farbror, Helge. Hennes pappa är lite orolig för Helge som lever ensam på sin gård och verkar isolera sig mer och mer. Sascha minns med glädje Helges gård på den vackra ön, men när hon väl kommer dit gör hon en trist upptäckt.
AV ELISABETH NORD ILL: D. STERNER SVENSK BEARB: SUSANNE LOLLING
Avsnitt 1 av 3
Den arroganta rösten träffade Sascha i samma ögonblick som hon öppnade personaldörren till Restaurang Hamnen.
– God eftermiddag, Junker. Jaha ja, äntligen passar det sig att dyka upp!
Hon visste mycket väl att hon kom i sista stund, men hon var trots allt inte sen. Hon gav sin kollega och chef, Tim Strandgård, en snabb, lätt förvånad blick. Hon ville säga något om trafiken som varit tung och intensiv, men innan hon hann förklara fortsatte Tim.
– Det är trevligt om man hinner byta några ord innan man börjar sitt arbete. Jag förväntar mig faktiskt ...
− Kom, Sascha, sa Anja West, som dök upp samtidigt. Det går snabbt att byta om. Vi kan ta följe.
– Skynda dig, sa Tims röst efter dem.
Varken Sascha eller Anja svarade.
– Du behöver inte oroa dig för Tim, sa Anja och lutade sig tillbaka mot dörren de stängt efter sig.
Hon tittade på Sascha, som snabbade sig för att byta om till sin uniform.
– Du är bra på ditt jobb. Det vet Tim mycket väl, men han tjatar alltid på de nyanställda, sa Anja.
− Konstigt beteende, svarade Sascha, som var ganska arg efter det bemötandet.
− Ja, men det är sådan han är.
Anja, som var cirka tio år äldre än Saschas 24, gick till spegeln och slätade till håret lite.
− Har han varit hård mot dig också? frågade Sascha medan hon snabbt satte upp sitt ljusa hår i en hästsvans högt på huvudet.
− Ja. Tidigare var jag fruktansvärt nervös när han gav sig på mig sig, men jag lärde mig att leva med det och nu bryr jag mig inte. Tim får säga vad han vill, det berör mig inte längre. Du lär dig leva med det också.
Sascha suckade och gav sedan sin kollega ett blekt leende.
De två kvinnorna hade precis kommit in i restaurangköket när Tim kom springande igen. Han tittade på klockan och sedan på Sascha.
− Då är det bara två minuter kvar, Junker, sa han avmätt. Inser du att om alla ...?
− Jag heter inte Junker, avbröt Sascha argt. Om
