Tänk att de skulle åka till fjällen på sportlovet! Äntligen skulle Petter få susa nerför backen på sin kälke, flickorna styla i pisterna och hon själv och Jonas kunde gå romantiska promenader. Men då kom samtalet som omkullkastade alla planer ...
AV LENA LINDQVIST ILL: SHUTTERSTOCK/TT
En novell om att inse det viktiga
Sovrumsdörren gled upp och mot halljuset bakom syntes en liten gestalt som studsade upp och ner.
– Nu åker vi snart! Jonas vände sig om i sängen, slängde en trött blick mot väckarklockan och grymtade:
– Mmm. Om ett dygn och fyra timmar.
Trots den tidiga timmen kunde Anny inte låta bli att le. Pojken var så bräddfylld med förväntan och glädje att det var ett under att allt fick plats inom honom. Men det gjorde det förstås inte. För nu upptäckte hon att han redan var påklädd. Rejält och ordentligt i overall, mössa och vantar.
– Jag går ut och tränar lite.
Så försvann han och hon låg kvar i sängen och funderade på om det inträffat något slags mirakel under natten. Hade gråregnet försvunnit och trädgården var nypudrad av fallande snö?
Hon svepte morgonrocken om sig och gick bort till fönstret, vickade på persiennen och såg ut.
Men nej, trädgården såg lika grå och trist ut som den gjort de senaste veckorna ända sedan snön regnat bort den där dagen och sedan inte återvänt.
– Konstigt, mumlade hon. Det är ju i alla fall februari. Att det aldrig blir någon snö!
Men hon måste skratta åt Petter som dragit fram sin älskade kälke ur boden och nu satt och ”mekade” med den på bodtrappan. Månntro han skulle uppgradera den till en racer?
– Det blir snö, mumlade Jonas bortifrån sängen. I morgon.
Hon log mot honom och var tvungen att gå tillbaka till sängen och kura ihop sig bredvid honom och pussa honom på örat fast han muttrade och ville somna om.
Han hade rätt. I morgon skulle det bli snö. Då skulle Petter äntligen få susa nerför en backe på sin älskade julklappskälke och flickorna skulle åka slalom med Jonas i backarna bortom Bråvallen och spana efter snygga killar i pisten. Och själv skulle hon njuta av solen och snöglittret och det helt fantastiska i att de i år, på sportlovet, kunnat göra något så oväntat som att åka till fjällen.
De hade haft enrent otrolig tur. Och egentligen borde hon ha lite dåligt samvete för att väninnan till hennes gamla klasskamrat Louise veckan innan fått lämna återbud till stugan intill
