Hon är världens starkaste armbryterska, elva gånger om. Men i dag är det en helt annan utmaning som Heidi Andersson brottas med – den att leva hållbart och med naturen.
AV: MARIA TORSHALL FOTO: TT, PRIVAT
Arbetet med att bli fossilfri fortsätter oförtrutet.
För några år sedan hittade Heidi sin gamla Mina vänner-bok där inte bara barndomsvännerna hade skrivit, utan också hon själv. På raden om sina högsta drömmar för framtiden har den elvaåriga Heidi skrivit: Bli armbrytarproffs och miljöaktivist. Bo i ett ekohus.
Heidi hade börjat träna armbrytning med sin pappa Kent hemma i ladugården samma år. I byn Ensamheten i Lappland bryter nämligen ”alla” arm. Hon hade som första mål att vinna en match – det tog tre år, men efter det gick det desto fortare. 1999 tog hon sitt första VM-guld.
Det året gick VM i Tokyo, Heidi var 18 år gammal och hade knappt varit utanför kommungränsen tidigare. Nu reste hon till Tokyo med sin pappa – och vann.
I dag är hon 43 och kan sätta en bock efter alla sina tre högsta drömmar. Världsmästare blev hon elva gånger om. Nu tävlar hon inte längre, det sätter förslitningsskador i armbåge och axel stopp för och hon har i stället ordinerat själv livslång träning. Ekohuset är klart och hela familjen kan bo över där. Och miljöaktivist – ja, det är ett pågående livsprojekt.
Heidi har redan kollat menyn när vi ses på restaurangen och väljer dagens vegetariska, tagliatelle med svamp.
– Jag äter allt och tål allt, säger hon med ett skratt.
Men det är förstås inte helt sant. Heidi väljer sin mat med omsorg. Hemma är hon självförsörjande på kött, potatis (som förvaras i jordkällaren), svamp och bär. Köttet är vilt – mest älg – som de jagar, och lamm från fåren som går i en hage intill skogstorpet i Lerberg i närheten av byn Ensamheten under sommartid.
– Men om vänner har restfest så äter jag vad som helst, så att det inte ska slängas. Det ska vara hållbart och klimatsmart.
Duktig storasyster
Därifrån är Heidi snabbt inne på det nya greppet från bland andra Jordbruksverket och SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) som ska promota vildsvinskött.
– Trafikdöda djur och vildsvin kan jag äta utan problem. Det kan nog tänkas att vi ska äta vildsvin en tid framöver, om vi nu ska få ner vildsvinsstammen.
Och det är sådan hon är
