Attraktionen Anna känt för bandets ledare, Jörgen, har helt avtagit efter hans dåliga beteende gentemot både henne och den tidigare sångerskan Bodil, men Anna är fortfarande väldigt glad över att sjunga med Jörgen & Jockeys. En sen kväll, när de är på väg hem efter ännu ett framgångsrikt gig, sitter hon och pratar med basisten Leif. De sitter och spelar och sjunger lite tillsammans, men när de hittar en riktigt fin text och melodi kräver Jörgen rättigheterna till låten, eftersom den har skapats i hans turnébuss. Men Anna och Leif hävdar att låten tillhör dem.
AV: DORTE ROHOLTE SVENSK BEARB: ANGELICA JAAKO BILLENMAN ILL: D. STERNER
Del 5 av 5
Den spända tystnaden i turnébussen bröts för en kort stund när en buss for förbi på den mörka landsvägen. Sedan var det tyst igen. Jörgen såg på Anna med hårda ögon. Frans vid ratten hade vänt sig om, och hans rundade, godmodiga ansikte utstrålade nu oro och förvirring. Ivan kastade en tyst blick på henne, medan Leif mötte hennes blick utan att blinka. Uttrycket i hans ögon måste betyda att hon själv skulle fatta beslutet. Hon tog ett djupt andetag och sa: − För min del kan vi gärna spela in den låten. Men melodin är Leifs och texten är min.
− Sluta nu, det är nonsens, försökte Frans. Vi är alla i samma båt, och bandet heter inte Jörgen & Jockeys av en slump, eller hur? Jörgen startade det och har alla kontakterna. Utan honom är vi ingenting.
− Om jag får ... sa Leif, men Jörgen avbröt honom rasande.
− Håll käften! Anna, jag menade vad jag sa. Om du stödjer Leif i det här fallet, så är du färdig som sångerska i mitt band!
− Sansa er, Anna och Leif, bad Frans och lät nästan gråtfärdig.
− Vi kan säkert komma överens om något, mumlade Ivan, som fortfarande stirrade ned på sina knän.
Anna visste plötsligt vad som var rätt att göra. Det hade hon egentligen känt hela tiden.
− Jag är på samma sida som Leif.
− Då kan ni gå! Ut med er omedelbart! rasade Jörgen med skrikig röst som brast.
− Här? undrade Frans förvånat.
− Här! Ut med er! Ni är klara i Jörgen & Jockeys. Helt klara!
Han hoppade ut genom passagerardörren, slet upp sidodörren och skulle ha dragit ut Anna om hon inte hade flyttat på sig för att ta sin väska. Leif var tyst på väg ut genom den andra dörren. Han slängde sin gitarr över axeln och hjälpte sedan den darrande Anna ut.
− Det kommer ni att ångra! r
