Den lilla restaurangen på skeppsudden

När det gnisslande ljudet av tidningsbudet, som bromsade sin cykel utanför grinden, hördes satte sig Catharina rakt upp i sängen. Hon hade sovit oroligt, för i dag var dagen hon väntat på i flera veck

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Olivias kortklippta huvud stack fram genom dörren till klädkammaren. Hon hade varit därinne och rumsterat om en bra stund. – Titta farmor, jag har hittat en skokartong med gamla foton här på hyllan! K

I konditoriet nästa dag gav Marie till ett gällt utrop: – Men vad gör du? Anna insåg att hon höll på att stjälpa ut en hel plåt nygräddade croissanter över kanelbullarna på en av brickorna i kakdisken

Under alla år de bott på Vildrosgatan hade hon stormtrivts, för hon, Axel och flickorna hade ju hamnat i paradiset. – Vår gata är alldeles för bra för att vara sann, Axel, hade hon sagt en solig sönda