En novell om att känna sig osynlig coaire

Julen står för dörren, tänkte Britta och tog en klunk av sitt morgonkaffe, medan hon såg sig omkring i vardagsrummet, som väntade på att bli pyntat med granris, tomtar, guld och glitter. Jag får väl s

Anneli parkerade sin Volvo på ICA Maxis parkering och kastade en blick på sig själv i backspegeln. Hon såg väl rätt okej ut, men ögonen hade en lite sorgset uttryck. Det var inte bara för att hon och

December smyger inte in, utan kommer med stora kliv, slänger av sig mössan och säger ”nu är det dags igen”. Mörkret ligger tätt utanför fönstret och frosten biter. Lite som en gammal filt som någon ha

Sedan min man gick bort för ett par år sedan har livet blivit grått och tråkigt. Barnen och barnbarnen kan inte hälsa på så ofta som både de och jag skulle vilja, eftersom de bor så långt ifrån mig. M

När Ray och jag blev pensionärer flyttade vi ut till ett sommarstugeområde, som fått fler och fler året runt-bostäder. Jag kände direkt att detta var rätt! Lugnt, nära naturen, billigt, och vi hade al

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v