En novell om att återförenas livet tar och livet ger

Pappret var gulblekt. ”Jag älskar dig, Kalle. Inte bara för vad du är i dag, utan för vad vi blir när vi är tillsammans. Jag vill veta allt du gjort i ditt liv och jag ska ge dig mina minnen. Nu blir

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Ann-Marie irrade med blicken när hon kom ut i ankomsthallen på flygplatsen. Det var många människor som väntade på de anländande resenärerna. Hon spanade efter sin dotter Lotta och barnbarnen. Så fick

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a

Kontoret genljöd av dämpat sorl och smattrande tangentbord. Viveka rullade med sina ömma axlar och sneglade på klockan längst ner på skärmen. Det var sju minuter till lunchpausen. Hon svepte med blick

Det är bara två år mellan mig och min syster Lena. Vi var de bästa vänner när vi växte upp. Om hon inte hade någon kompis att leka med så lekte hon alltid med mig. Och om det var så att hon hade någon