Bohvännen

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått

Hon kunde nästan inte tro att det var sant. Satt hon verkligen här, ensam på ett litet kafé på Mallorca? Marianne såg sig omkring, allt var så overkligt. Hon fick nästan nypa sig i armen för att se om

Maria tittade missmodigt på buskarna som såg allt annat än frodiga ut. Häcken mot grannen var välväxt och fin, utom just den här biten intill hennes frukosthörna. Hennes gröna fingrar till trots kunde

Kontoret genljöd av dämpat sorl och smattrande tangentbord. Viveka rullade med sina ömma axlar och sneglade på klockan längst ner på skärmen. Det var sju minuter till lunchpausen. Hon svepte med blick

Ann-Marie irrade med blicken när hon kom ut i ankomsthallen på flygplatsen. Det var många människor som väntade på de anländande resenärerna. Hon spanade efter sin dotter Lotta och barnbarnen. Så fick

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya