En novell om att säga förlåt

Hon tog henne till sig, ömsom grät, ömsom skällde, och sa allt det där hon borde sagt för länge sedan. I drömmen hade hon hittat henne alldeles varm och vid liv. Margareta rycktes ur sömnen till ett o

Solen lyste svagt in genom de vita persiennerna i flygplatsens lounge, och rummet fylldes av det låga sorlet från dämpade samtal och ljudet från kaffemaskinen som malde bönor. Amanda tittade otåligt m

Mamma sträckte sig över det lilla bordet där vi satt och åt frukost och la sin hand över min. – Du får det bättre utan honom. Jag varnade dig för Jakob, eller hur? Det hade hon gjort, men jag ville i

Jobbet hade tagit henne tillbaka till barndomsstaden. Det var med stor förtjusning Maja gick Storgatan fram och glodde på alla människor i förhoppning om att känna igen någon. Men hon hade bara varit

Hon borde ha klätt sig varmare. Det insåg hon så fort hon stakat sig in på stigen nedanför allmänningen. Vinden bet i kinderna och det isade av snöflingor mot nacken. Men hon hade varit varm av ilska

Hela ön låg frostigt vit när de nådde fram till den och en isande kyla grep tag i henne. Minnen trängde sig på. Minnen hon inte ens ville snudda vid. – Huset kommer att vara iskallt. Ska vi inte vända