En novell om att säga förlåt

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya

Ida stod alldeles stilla där i trappan upp till övervåningen och lyssnade på föräldrarna. – Men kan du inte prata med henne igen? – Snälla Marie, jag kan ju inte tvinga henne! – Kan du inte få henne a

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Annika kände hur blodet försvann från hennes kinder. Hon hade just sett Jespers hand glida genom Lisbeths vackra röda hår. Jespers mor hade kanske haft rätt när hon sa till Annika att Jesper och Lisbe

Långsamt kom Alice upp till ytan igen. Marken hon låg på var hård och kall, våt av regnet. Hon hörde upprörda röster omkring sig. – Du ljuger! Som du hittar på, Betty, skrek Becca. – Jag ljuger inte!

En farlig glimt syns i Lisbeths ögon, där i väntrummet på intensivvårdsavdelningen. – Du har sagt att du är Jespers fru, säger Lisbeth och stirrar på Annika. Hon vänder sig mot den äldre kvinnan och f