Kära kollegor

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Som vanligt stod Nina med översta delen av halvdörren öppen och tog emot den nya dagen. ”Se, Nina, se hur solen sakta lyser upp himlen.” Orden lät så tydliga i Ninas inre att hon oavsiktligt tittade s

Grusstigen steg märkbart på sträckan upp mot den sneda trappan, och Lisbeth gav Martin sitt mest översvallande leende samtidigt som hon försökte dölja hur andfådd hon var. Det hade varit hennes idé at

Lite yrvaken och väldigt kaffesugen satt Gunilla i köket mittemot sin äkta hälft och mannen hon trodde sig dela allt med. Olof var pappa till hennes tre barn, en flicka och två pojkar. De låg fortfara

Det hade varit en underbar sommar. Vädret hade varit fantastiskt och de hade haft fullt med folk på uteserveringen mot ån. Elsa hade jobbat på i köket och när Anna kom på morgonen brukade det dofta lj