En novell om att inte ta livet för givet hemliga hjärtan

Hela ön låg frostigt vit när de nådde fram till den och en isande kyla grep tag i henne. Minnen trängde sig på. Minnen hon inte ens ville snudda vid. – Huset kommer att vara iskallt. Ska vi inte vända

Jobbet hade tagit henne tillbaka till barndomsstaden. Det var med stor förtjusning Maja gick Storgatan fram och glodde på alla människor i förhoppning om att känna igen någon. Men hon hade bara varit

Hon borde ha klätt sig varmare. Det insåg hon så fort hon stakat sig in på stigen nedanför allmänningen. Vinden bet i kinderna och det isade av snöflingor mot nacken. Men hon hade varit varm av ilska

Hon tog henne till sig, ömsom grät, ömsom skällde, och sa allt det där hon borde sagt för länge sedan. I drömmen hade hon hittat henne alldeles varm och vid liv. Margareta rycktes ur sömnen till ett o

Nycklarna föll ur Brittas hand och landade med en dov duns i snön utanför porten. Hon tyckte att det lät som små klockor som dog. Hon svor tyst, böjde mödosamt på de ömma knäna och fiskade upp dem. Ho

Varje gång Katja håller på att vakna känner hon en egendomlig, diffus smärta i kroppen och somnar strax om igen. Ända tills ett vitaktigt ljus tycks tränga igenom ögonlocken och tvingar henne att blin