Den mörka tiden

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Bussen tog sig målmedvetet genom en liten ort som sov. Hon kände igen den. En gång hade den varit navet i ett omgivande maskineri av småbruk och företag. Nu fungerade inte samhället så längre. Saker f

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Alfred öppnade fönstret och lät den svala morgonluften strömma in i lägenheten. Han var glad att hösten var på väg. Längtan till havet var outhärdlig på sommaren. Under hösten kunde han i alla fall tr

Spåren av sommarens torka syntes fortfarande. Ända in i september var det varmare än normalt. Träd och buskar slokade och såg ut att tråna efter regn. I villaträdgårdarna gav sprinkleranordningar gräs