Livsfarlig konst

En iskall vindpust träffade Tina när hon steg ut, och hon drog upp axlarna mot öronen och skyndade på sin sextonårige son, som fortfarande höll på att snöra sina kängor i hallen: – Ludvig, kom nu, tåg

När vintern tar grepp om vardagen och kylan kryper närmare är läsningen en av de enklaste vägarna bort. En bok kräver varken planering eller utrustning, bara en stunds stillhet. I soffan, med en filt

Med ett litet stön lyfte Sabina händerna från datorns tangentbord och sjönk tillbaka mot soffans ryggstöd. Bredvid henne låg Bella och snarkade. Hon klappade ömt den lilla malteserns mjuka, vita päls.

Maria skrek. Kalle satte axeln mot luckan för att försöka öppna den igen, men den gick inte att rubba. Han gjorde så många försök att han till slut kippade efter andan. Dels av ansträngning, dels av r

Mobilen vibrerade envetet i byxfickan, men Elisabeth försökte ignorera ljudet. Hon hade nyss gått på sitt nattpass som undersköterska på ett boende för dementa och palliativa patienter och nu satt hon

Om inte årets första snö hade fallit under natten, hade Mona inte upptäckt skoavtrycken under köksfönstret. Nu fanns de där, stora märken efter stadiga manskängor. Hon kunde inte slita tankarna från d