Mamma tyckte det var mitt fel att vi var fattiga

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Jag växte upp i ett fint hus i utkanten av Jönköping. Mina föräldrar var kanske inte rika, men hade det gott ställt. Båda jobbade på samma bank och mamma blev så småningom chef, vilket innebar att hon

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

En sommar blev mamma dålig, det var varmt och hon drack och åt för lite. Vi bodde långt i från varandra och för att jag skulle kunna hålla koll på hennes mående, fick hon flytta hem till mig. Jag jobb

Mamma älskade sin terrass. Hon hade inte haft någon annan man efter pappa. Hon bodde själv och ingen hade sett att hon blev dålig, ingen hade kunnat larma i tid. Min man förstökte stötta mig i sorgen,

Jag gillade min granne Elin och det skar i mitt hjärta när hennes söner ignorerade sin mamma. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde, men när Elin blev änka och skulle sälja sitt hus och de två sö