Två skälvande hjärtan

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I

Grusstigen steg märkbart på sträckan upp mot den sneda trappan, och Lisbeth gav Martin sitt mest översvallande leende samtidigt som hon försökte dölja hur andfådd hon var. Det hade varit hennes idé at

Viveka hade fastnat för gården första gången hon kom dit. Den rustika huslängan och den stora tomten som hörde till – allt var som gjort för hennes planer. Att gården hade rykte om sig att vara hemsök

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Det hade varit ett sista desperat försök. Yvonne orkade inte med sin kollega längre. Någonstans därute i landet måste det väl finnas någon som kunde komma till hennes undsättning. Hon kunde inte bara

Det hade varit en underbar sommar. Vädret hade varit fantastiskt och de hade haft fullt med folk på uteserveringen mot ån. Elsa hade jobbat på i köket och när Anna kom på morgonen brukade det dofta lj