Blodmåne över cadig

Solveig låg sömnlös i månskenet. Karsten sov djupt vid hennes sida. Själv var hon fast i en labyrint av tankar. Cadiz … Av alla städer i hela Europa hade Karsten nämnt Cadiz. Det hade kommit som en ch

Hon visste inte vem som var mest överraskad: hon själv eller Karstens högra hand, Klaus Doca Olesen. På bråkdelen av en sekund fick anblicken av Solveig honom att se ut som en fågelholk. Troligen stir

Mannen stönade svagt. Han var närmast medvetslös och Solveig rynkade pannan. Det lät nästan som ... Men det kunde ju inte stämma. I det kompakta mörkret famlade hon efter hans handled för att känna på

De båda männen såg uppfordrande på Solveig, medan de två andra från den gråa Passaten steg ut och kom fram till dem. Hon kramade hårt om cykelstyret och kände sig inträngd i ett hörn. Sedan insåg hon

Till slut hade hon lyckats övertala honom. Det hade inte varit lätt, men nu satt de här i bilen på väg bort. Eller hem. Hur man nu ville se det. – Det är lustigt, sa hon. I så många år har jag bott i

Ibland har man tur som en tokig! Martha pratade glatt med en nyfiken ekorre medan hon bar in väskorna från bilen in i den lilla stugan. – Vet du, jag hade nog blivit galen på riktigt om jag inte fått