Blodmåne över cadiz

Mannen stönade svagt. Han var närmast medvetslös och Solveig rynkade pannan. Det lät nästan som ... Men det kunde ju inte stämma. I det kompakta mörkret famlade hon efter hans handled för att känna på

Grusstigen steg märkbart på sträckan upp mot den sneda trappan, och Lisbeth gav Martin sitt mest översvallande leende samtidigt som hon försökte dölja hur andfådd hon var. Det hade varit hennes idé at

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Hon visste inte vem som var mest överraskad: hon själv eller Karstens högra hand, Klaus Doca Olesen. På bråkdelen av en sekund fick anblicken av Solveig honom att se ut som en fågelholk. Troligen stir

Kristina hade blivit lättare att leva med det senaste halvåret, tänkte Gert där han stod i det överhettade uterummet och såg henne sitta i skuggan under det gamla äppelträdet. Hon var mjukare, mindre

I konditoriet nästa dag gav Marie till ett gällt utrop: – Men vad gör du? Anna insåg att hon höll på att stjälpa ut en hel plåt nygräddade croissanter över kanelbullarna på en av brickorna i kakdisken