Blodmåne över cadiz

Hjalmar och Esben lämnade mötesrummet för att ge Solveig några minuter att samla sig. Nu visste hon hur det kändes att sitta på andra sidan bordet i förhörsrummet och varken veta ut eller in. Det värk

Solveig låg sömnlös i månskenet. Karsten sov djupt vid hennes sida. Själv var hon fast i en labyrint av tankar. Cadiz … Av alla städer i hela Europa hade Karsten nämnt Cadiz. Det hade kommit som en ch

Hon visste inte vem som var mest överraskad: hon själv eller Karstens högra hand, Klaus Doca Olesen. På bråkdelen av en sekund fick anblicken av Solveig honom att se ut som en fågelholk. Troligen stir

Mannen stönade svagt. Han var närmast medvetslös och Solveig rynkade pannan. Det lät nästan som ... Men det kunde ju inte stämma. I det kompakta mörkret famlade hon efter hans handled för att känna på

De båda männen såg uppfordrande på Solveig, medan de två andra från den gråa Passaten steg ut och kom fram till dem. Hon kramade hårt om cykelstyret och kände sig inträngd i ett hörn. Sedan insåg hon

Hon suckade. Om havet, som hon alltid älskat, inte kunde få henne på gott humör igen, då kunde ingenting få det. Hon blickade ut mot havet, långt ut på den smala linjen där himlen mötte havet. Två nya