Som uppslukad av jorden

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Som vanligt stod Nina med översta delen av halvdörren öppen och tog emot den nya dagen. ”Se, Nina, se hur solen sakta lyser upp himlen.” Orden lät så tydliga i Ninas inre att hon oavsiktligt tittade s

När semestern rullar in och kalendern töms på möten, frigörs något ovanligt: tid som inte är uppbokad. Tid att göra ingenting, eller allt det där vi drömmer om resten av året. För många betyder det en

I konditoriet nästa dag gav Marie till ett gällt utrop: – Men vad gör du? Anna insåg att hon höll på att stjälpa ut en hel plåt nygräddade croissanter över kanelbullarna på en av brickorna i kakdisken

Olivias kortklippta huvud stack fram genom dörren till klädkammaren. Hon hade varit därinne och rumsterat om en bra stund. – Titta farmor, jag har hittat en skokartong med gamla foton här på hyllan! K

Ulrika hade slagit sig ner i soffan med en kopp kaffe och en roman av den senaste nobelpristagaren, hon tyckte att det var roligt att hålla sig ajour. Hon hade sett fram emot den här lugna stunden. I