Orosanmälan var det värsta som drabbat mig

Jag hade alltid haft dubbla känslor för min kompis Erika. Vi blev vänner som 15-åringar när vi hamnade i samma klass på den lilla orten där vi bodde. Det här var på 80-talet och jag minns hur avundsju

Jag är ett storstadsbarn som växte upp bland betong, asfalt och höghus. Mina föräldrar jobbade väldigt mycket för att vi skulle ha råd med vår trerumslägenhet, vi var fem barn som skulle bli mätta och

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

L ars stannade till i dörröppningen och tittade på förödelsen. Blicken for hit och dit och stannade till sist på ett par ben som stack fram under köksbordet. Han rusade dit och fann sin pappa ligga på

Jag kan nog bara beskriva det som en passion. Plötsligt en dag kom han in på kontoret och såg på mig. När jag mötte hans blick gick det en stöt genom magen och jag såg in i hans ögon utan att väja und