Plötsligt var hon där – mitt livs drömkvinna

Jag är ett storstadsbarn som växte upp bland betong, asfalt och höghus. Mina föräldrar jobbade väldigt mycket för att vi skulle ha råd med vår trerumslägenhet, vi var fem barn som skulle bli mätta och

Morgondimman kom svepande över viken och dolde den gamla stenlagda bryggan. Hon kunde se en liten glimt av båten där den låg och skvalpade mot de gamla bildäcken som användes som dämpare. Klockan vara

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Spåren av sommarens torka syntes fortfarande. Ända in i september var det varmare än normalt. Träd och buskar slokade och såg ut att tråna efter regn. I villaträdgårdarna gav sprinkleranordningar gräs

Mia sjönk ner på den lilla pallen i sin hall. Hon satt kvar en stund medan hon försökte få kontroll över andningen. Tänk att det faktiskt fanns människor som älskade att springa! Hon kunde inte fatta

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se