Länge förträngde Henrik Fexeus de första tolv åren av sitt liv. Men när han till slut bearbetade mobbningen han utsatts för, blev han en helare människa. Nu är han aktuell med en ny show som inte bara har hjärna, utan även hjärta.
Text: Linda Andersson Foto: Thomas Carlgren
Tuffa barndomen har präglat Henrik Fexeus
Han börjar alltid med att tänka ut slutet på sina romaner och scenshower. Oavsett i vilken konstform Henrik Fexeus möter sin publik vill han bjuda dem på en raffinerad och överraskande upplösning.
För att kunna åstadkomma det krävs en övertro på sin egen förmåga, menar han. Men den här gången har han kanske ändå tagit sig vatten över huvudet, bekänner Henrik när vi ses på Rival i Stockholm där hans kommande show Mentalisten ska ha premiär i mitten av oktober.
– Jag har tänkt ut att det ska hända en viss sak på slutet som kräver ett avancerat scenbygge som kommer att kosta väldigt mycket pengar. Vi lägger just nu flera miljoner kronor på att bygga en scenrigg för att jag har sagt att jag ska göra ett specifikt nummer. Men tänk om det inte går att göra det där numret då? Det kommer jag inte att veta förrän veckan innan premiären då vi har publikrepetitioner.
Insatsen är onekligen hög. Det har den i och för sig alltid varit. Åtminstone sedan Henrik 2015 började jobba med Morgan Alling som även denna gång regisserar och även har bearbetat Henriks föreställningsmanus. Samarbetet med Morgan har fått Henrik att ta ett sjumilakliv i såväl sin kreativa som personliga utveckling.
När dessa båda mångkonstnärer för första gången skulle slå sina kloka hjärnor ihop blev det dock en del gnissel i maskineriet.
– Jag missförstod Morgans sätt att kommunicera, vilket gjorde mig frustrerad. Medan jag ville skapa något smart på scenen, var känslorna det enda viktiga för Morgan. När jag försökte vara den coola killen sa han: ”Nej Henrik, publiken vill höra om din barndom. Berätta om när du kände dig som allra mest sårbar!”
– Jag var inte riktigt beredd på att behöva blotta mig själv på det sättet. I början var det jättejobbigt, men med tiden förstod jag värdet av det. Innan dess hade jag gömt mig bakom en tuff fasad.
Utsattes för mobbning
Bara några år tidigare hade Henrik lyckats återkalla tidigare saknade minnesbilder från sin uppväxt. Liksom huvudpersonen David i hans nya roman Offerdjuret, som inte har några minnen från de första tolv åren av sitt liv, had
