Den hemska olyckan gav mig en ny vänskap

L ars och jag hade varit gifta i åtta år när han lämnade mig för en annan kvinna. Han ville inte ha någon betänketid utan ville skiljas direkt. Bara ett par veckor efter att jag skrivit under skilsmäs

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar

L ars stannade till i dörröppningen och tittade på förödelsen. Blicken for hit och dit och stannade till sist på ett par ben som stack fram under köksbordet. Han rusade dit och fann sin pappa ligga på

Helen svor inombords när hon låste sin cykel utanför arbetsplatsen. Det var bara mer och mer problem med cykeln, nu var det dags för låset att kärva. Värst var väl när hela stödet gett vika och fått s

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Enligt Stefan Olafsson fanns det inget alls i hans barndom som antydde att han skulle bli en hemlös sprutnarkoman. Han berättar om en trygg och skyddad uppväxt i Nyköping, med två äldre syskon och hår