Jag kunde inte prata om pappa utan att gråta

Sissel tecknade prisad seriebok om sorg

Det pågår bildundervisning i Tolvåkerskolan i det lilla skånska samhället Löddeköpinge. Framme vid tavlan står Sissel Gustafsson och ritar en vas.

– Det är det här vi ska göra idag. Det låter kanske inte så spännande med en vas men jag ska visa hur man med enkla streck kan förvandla den till något annat, till exempel en pingvin, säger hon till barnen som följer hennes handrörelser med nyfikna ögon.

– Men sedan kan du väl rita Lyckobäraren. Snälla, ropar ett av barnen.

Undervisningen för barnen och skolorna i Kävlinge kommun är en av de dagliga verksamheterna för Egmonts nya serieboksförfattare Sissel. Här arbetar hon i Kävlinge kulturskolas regi med att under eftermiddagar och kvällar lära barn måla och teckna.

På förmiddagarna sitter hon hemma i sin lägenhet i Lund och tecknar serier. Just nu håller hon på med uppföljaren till sin första seriebok, Lyckobäraren – det magiska paketet. Den andra boken i en planerad serie på tre kommer i höst.

– Jag är utbildad serietecknare och det är det jag helst vill jobba med men det är inget jag kan leva på. För att det skulle fungera ekonomiskt skulle jag vara tvungen att ge ut en bok i månaden, säger hon.

– Men jag älskar också arbetet som bildlärare. Kontakten med barnen ger så mycket tillbaka. De är en viktig inspirationskänsla i mitt författarskap.

Behov av att prata

Lyckobäraren – det magiska paketet var Sissels tävlingsbidrag i ”Egmont Comics Contest” – den största svenska serietävlingen på flera år med syfte att lyfta fram svenska serietecknartalanger.

Sissel vann andra pris och förutom prispengarna på 30 000 kronor fick hon sin serie utgiven av Egmont. På kort tid förvandlades hennes tävlingsbidrag på 15 sidor till en bok på 136 sidor.

– Kort kan man sammanfatta boken med att den handlar om M