När Marie H Lundhs pappa blev hjärtsjuk och inte längre kunde jobba jämt, fick far och dotter äntligen en fin relation. Därför blev det en chock när pappan dog i en hjärtinfarkt i Maries armar. Men samtidigt var det den första i en lång rad händelser som ledde henne in på författarbanan.
Text och foto: Birgitta Lindvall Wiik
Marie H Lundhs pappa dog i hennes armar
Med knäna djupt nedsjunkna i den nyfallna snön på vägen kämpade Marie H Lundh med att rädda livet på sin pappa. Han och Maries mamma hade precis lämnat matkassar hos henne inför julfirandet. På väg hemåt i bilen slutade pappans hjärta att slå.
Marie, som var i färd med att skotta gården, såg hur bilen plötsligt stannade på tvären längs den smala skogsbilvägen. Hon hörde sin mammas skrik, ett skrämmande ljud hon aldrig hört förut, och rusade till bilen.
– Pappa dog bokstavligen i mina armar. Mamma hade larmoperatören i luren när jag kämpade för att få i gång hans hjärta. Jag tryckte mina handflator mot pappas bröstkorg så hårt att jag kände hur revbenen gick sönder. Men det hjälpte inte.
Det var den 21 december 2010 och Marie har aldrig glömt ljuden, känslan och vanmakten.
Det här var något hon ångestfyllt väntat på i många år. När skulle något hemskt hända? Hur länge till skulle hjärtat orka?
Slet för familjen
Maries pappa Jörgen var bara 50 år när hjärtat protesterade första gången. Tolv år senare tog krafterna slut. Jörgen Hedberg blev 62 år.
Han var en arbetsam, plikttrogen och lojal person som arbetade som snickare. Jobbade han inte borta så jobbade han hemma. Nästan varje ledig stund ställde Jörgen dessutom upp och byggde carportar och uteplatser till släkt och vänner.
– Under min uppväxt såg jag knappt till pappa. Det var oftast bara jag och mamma som var hemma. Det kändes som att han aldrig hade tid med mig och när vi väl umgicks blev vi ofta osams. Allt skulle vara på pappas vis, annars blev han sur. Han var trött, utarbetad och lättirriterad.
Jörgen slet hårt för att familjen skulle ha det bra och han slet så hårt att han till slut blev sjuk. I flera månader vägrade Jörgen att åka till sjukhuset, trots kraftiga varningssignaler med bröstsmärta och kallsvett.
Till slut gick det inte längre. Det visade sig att Jörgen bitit ihop genom två hjärtinfarkter. Nu var 25 procent
