Agnes sitter tyst och blir alltmer förtretad inför utsikten att tvingas utstå gråt, oväsen och allmänt stök från sina nya grannar. Ett svagt ljud får henne att höja blicken, och hon ger omedelbart till en förskräckt flämtning. Ett par stora bruna ögon ser rakt på henne. Ögonen tillhör en liten pojke i pyjamas.
Novell av Lærke Ribergaard Illustration: Ida Skjelbakken
VECKANS NOVELL
Efter många trista veckor med regn och blåst verkar det en dag som om Agnes äntligen ska kunna avnjuta sitt morgonkaffe utomhus. Hon sätter på kaffebryggaren och lägger en hembakad bulle från frysen i mikrovågsugnen. Sedan dukar hon en bricka åt sig, utan att förglömma sina läsglasögon och en nyinköpt detektivroman. Ibland kan det vara svårt att ge sig till tåls innan en färsk bok finns att låna på biblioteket. Till och med för en pensionerad bibliotekarie som hon.
Kaffebryggaren börjar puttra, så nu dröjer det inte länge förrän allt är klart. Agnes öppnar köksdörren som vetter ut mot altanen och den varma morgonluften slår emot henne. Hon hämtar ett par dynor och placerar dem på två av trädgårdsstolarna. Hon hoppas verkligen inte att någon oväntad gäst ska dyka upp just då, men om så skulle ske är hon i alla fall förberedd. Ögonblicket därpå hoppar hennes gamla randiga katt Molly ut från ett snår i trädgården och jamar eftertryckligt.
– Gå bara in du, frukosten är serverad! säger Agnes, glad att hon kommit ihåg att fylla matskålen.
Äntligen slår hon sig ner vid bordet med en belåten suck. Hon äter långsamt sin frukost och ser fram emot att därefter kasta sig över boken. Men just som hon ska sträcka sig efter den, hör hon bakdörren ryckas upp i huset på andra sidan häcken.
– Papaaaa, kom! ropar en barnröst.
Agnes stelnar till mitt i rörelsen Hennes goda humör är som bortblåst. Sedan låter det som om barnet springer in igen. Pust! Grannhuset har stått tomt sedan Åsa-Stina flyttade till ett vårdhem förra året, men igår kom ett nytt flyttlass. I det lilla radhusområdet brukar bostäderna gå i arv från generation till generation, så det är förmodligen ett av Åsa-Stinas barnbarn som har installerat sig med sin familj.
Agnes häller upp en påtår och plockar upp boken, men hon känner sig inte helt lugnad. Tänk om hon måste dra sig inomhus för att få lite lugn och ro! Varken hon eller hennes yngre bror har barn och ingen av hennes vänner har fått några barnbarn. Hon är helt enkelt inte van vid allt ståhej. Och hon har
