När Elisabet Tyrenius 18-åriga dotter dog i plötslig sjukdom ville hon vända sorgen till något gott. Idag hjälper hon blivande mödrar att sätta nytt liv till världen i sin roll som doula.
Text: Per-Ola Ohlsson Foto:Bosse Håkansson
Elisabet utbildade sig till doula efter dotterns död
Mobiltelefonen ligger aldrig långt från Elisabet Tyrenius. Det märker vi när vi sitter vid hennes köksbord och pratar om de tragiska händelserna som ledde fram till det hon gör idag.
Under jouren är hon dygnet runt beredd att med kort varsel rycka in för att bistå en gravid kvinna under förlossningen. Elisabet är nämligen professionell doula och hon vet att samtalet hon väntar på kan komma när som helst.
– Vi har i förväg gjort upp om var vi ska träffas och sedan är jag med vid förlossningen. Som doula är det min uppgift att stötta kvinnan och föra hennes röst i kontakten med barnmorskor och läkare.
Arbetet som doula innebär att Elisabet kan ge emotionellt och praktiskt stöd. Hon ska vara den trygga punkt för mamman eller paret som gör att förlossningen blir den fina upplevelse de drömmer om.
– Det viktiga för mig är att ge dem som söker min hjälp ett fint bemötande och få dem att växa och känna att de klarar det själva. Jag vet utifrån mina egna erfarenheter att man klarar betydligt mer än man tror.
Medan vi pratat har Elisabet ställt fram ett porträtt av dottern Johanna på köksbordet. Hon dog hastigt för tio år sedan efter att ha insjuknat i lunginflammation. Det var hennes död som ledde fram till att Elisabet utbildade sig till doula.
Ett stort trauma
Men det har varit en lång och svår process. Hon var själv nära att gå under av sorg och trots att hon har ytterligare två barn och en man hon älskar, övervägde hon under en period att avsluta sitt eget liv.
– Johannas död innebar ett stort trauma och under en lång tid var det periodvis svårt att se en mening med livet, berättar hon.
Det var hösten 2013 som hennes dotter på kort tid gick från att vara en glad och pigg 18-åring som bara hade ett halvår kvar till studenten till att bli som en gammal orkeslös gumma som varken kunde äta eller gå på toaletten utan hjälp.
– Johanna blev förkyld med ont i halsen, berättar hennes mamma.
En läkare undersökte Johanna men trodde att hon fått körtelfeber som skulle läka ut
