Jag och min väninna Gun har alltid ställt upp för varandra. När hon blev sjuk blev det självklart för mig att hjälpa henne. Men inte helt själv. Hennes man borde hjälpa henne. Jag känner mig utnyttjad och besviken.
Snälla kan du komma och hjälpa mig? Jag behöver sätta upp nya gardiner. Igår ringde min väninna Gun och vädjade till mig. Eller snarare, hon beordrade mig. Hon är van vid att jag alltid hjälper henne. Sedan hon blev sjuk har jag hjälpt henne med allt som hon behövt. Men jag har inte fått någon tacksamhet. Det har känts som att jag får vara tacksam nog för att jag är frisk och det är jag naturligtvis. Jag känner mig utnyttjad.
Gun är allvarligt sjuk och jag vill inte vara i hennes situation, absolut inte. Till saken hör att hon har en man, en helt frisk man som liksom hon är pensionär. Men Lars är bortskämd av henne och kan ingenting vilket hon brukar håna honom för.
När jag frågade henne om inte Lars kunde sätta upp gardinerna sa hon att det inte går då han är ute och fiskar. Hon tvivlade även på om han skulle klara att sätta upp gardinerna. Det kan väl ingen karl ändå.
Denna gång kunde jag inte. Jag skulle själv till tandläkaren.
Gun blev sur och förvånad och undrade om jag var arg på henne eftersom jag vägrade att hjälpa henne. Det hade inte hänt förut. Strax efteråt ringde min syster och undrade varför jag inte kunde hjälpa Gun. Gun hade alltså ringt min syster och gråtit. Hur skulle hon nu göra? Hon sa att jag hade lovat att hjälpa henne så mycket jag kan. Tydligen föll det henne inte in att hon faktiskt har en man som borde kunde hjälpa henne när han kommer hem. Men enligt Gun kunde han inte det. Lars är naturligtvis trött efter en dags fiske. Hon skyddar alltid honom och tycker att han inte kan, orkar eller vill.
Det verkar som om både min väninna och syster tycker att jag sviker Gun. När
