En dag fick jag en massa samtal från folk som ville köpa min bil. Det var då jag fick reda på att allt inte stod rätt till. Det visade sig att en okänd man, förmodligen en sjuk person, förföljt mig och visste var jag bodde. Hade detta hänt idag hade jag anmält honom till polisen.
Någonting som många uppmärksammat nu för tiden är fenomenet stalker. När någon förföljer, trakasserar och kränker en person.
Jag kom att tänka på något som hände mig för många år sedan. Det blev aldrig polisanmält eller uppmärksammat på något sätt men det kändes obehagligt och kränkande. Jag visste aldrig vad som skulle ske härnäst. Fortfarande vet jag inte vem som stalkade mig och varför personen gjorde det.
Det började med att jag någon gång på vårkanten fick ett vykort med julmotiv. Det hade tydligen skickats förut för det satt en stor lapp klistrad över adressen och på den stod min adress nu i stället. Frimärket satt kvar med stämpel. På kortet stod bara Gud ser dig samt några ritade krumelurer som jag inte förstod vad de betydde. Jag tillhörde inte någon församling och var inte troende. Kristendomen betydde inget för mig. Jag förstod ingenting. Vykortet måste vara skickat av någon sjuk människa, tänkte jag.
Någon vecka senare började telefonen ringa ideligen. Det var människor som plötsligt var intresserade av att köpa min bil. När jag kollade i vår lokaltidning kunde jag mycket riktigt se en försäljningsannons med min bil. Min adress och telefonnummer stod utsatt. Saken var bara den att det inte var jag som hade satt in annonsen.
Det blev mycket besvär och förklaringar innan det hela ebbade ut. Naturligtvis fick jag en faktura för annonsen också och det var helt lönlöst att vägra betala. Tidningen hade minsann rutiner och man kunde inte sätta in annonser hur som helst. Annonsavdelningen berättade att de visst hade kollat att det verkligen var jag som satt in annonsen. Bara att betala alltså.
En sen kväll en tid därefter ringde telefonen och jag hörde en röst som sa något helt obegripligt. Jag tror att personen pratade i tungor för det lät inte som ett riktigt språk. Det lät hotfullt trots att jag inget förstod. Det är möjligt att min rädsla och utsatthet bidrog till att jag tolkade rösten som mycket aggressiv.
Nu blev jag rädd på riktigt
