Det är trevligt att åldras på jordklotet

12 min läsning

Världen brinner, men i Mikael Persbrandts liv råder fred sedan flera år. Nu gör han comeback på vita duken som fredsikon i 80-miljonerssatsningen Hammarskjöld. För Hemmets Journal berättar Sveriges mest beryktade skådespelare om herrgårdslivet, självförtroendet och 60-årskrisen.

Text: Rasmus Blom Foto:Mattias Edwall Styling: Lalle Johnson

Vid 60 har Mikael Persbrandt äntligen funnit lugnet

I filmen Hammarskjöld gör Mikael Persbrandt rollen som den svenske stjärndiplomaten som dog under mystiska omständigheter. (Foto: Niklas Maupoix)

Mikael Persbrandt är så omskriven att han känns overklig. Som ett sagoväsen. Han har på sig racingkeps, pilotsolbrillor, mustasch, svart mockakavaj med ormskinnsslag (”gjord av kalv och pytonorm”, konstaterar han på bästa Gunvald-maner) över en lika svart T-shirt med stänk av målarfärg och motorolja. Tatueringar på halsen och händerna.

– Det är aldrig för sent att bli raggare, skrattar 60-åringen när han tar av sig kepsen med texten ”Summer on Wheels” och rufsar till den gråsprängda kalufsen.

Mikael Persbrandt talar med rostig saxofonstämma. Han rör sig tungt och elegant som bara en gammal dansare och skådespelare, som haft sin kropp som arbetsredskap ett helt yrkesliv, kan.

– Jag tycker att det är trevligt att åldras på jordklotet, säger han när han slår sig ner på en stol. Det är trevligt att åldras i det här yrket också. Det är lättare att gestalta liv om man har levt ett liv. Det man låtsades när man var yngre är nu ett faktum. Man får större kontroll över de verktyg man har tillskansat sig genom åren.

Att få en skymt av Mikael Persbrandt i stan nu för tiden är ungefär lika sällsynt som att se Snömannen. Han lämnar sällan markerna som omger hans herrgård Stora Lundby, fyra mil söder om Stockholm, där han lever med journalisten och mediepersonligheten Sanna Lundell och parets tre söner, Igor, Lo och Fox, 23-åriga bonusdottern Olga har flyttat hemifrån.

– Jag är helst inte i stan. Det blir allt mer sällan, högst en dag i veckan. Det är bara lattepappor med uppfällda datorer överallt. Jag känner mig främmande i den här miljön, så jag håller mig på landet.

Välskrivet manus

Några dagar tidigare har jag känt mig som en saudisk oljeprins när jag har fått hela salong ett på Biograf Grand bokad för mig själv för att se Persbrandts kommande storfilm Hammarskjöld. Samma salong där Olof Palme såg Bröderna Mozart före mordet.


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar