Resan hemmärkliga möten

Dagarna hade börjat bli kortare. Det märktes nästan från dag till dag. Christel, som alltid var uppe tidigt, kände det mycket tydligt, och hon längtade lite vemodigt tillbaka till den sommar som nu sj

Anna satt i det lilla vindsrummet som hon hyrde ovanför konditoriet. Från fönstret hade hon utsikt över de röda hustaken där morgonsolen spelade över takpannorna och blänkte i de uppslagna fönstren. D

Annika andades djupt och hackigt. Hon vände sig om och såg på Jespers mor Linda som satt vid det lilla matbordet med ansiktet i händerna. Den äldre kvinnans gråt hade tystnat men var inte över. Det ko

Olivias kortklippta huvud stack fram genom dörren till klädkammaren. Hon hade varit därinne och rumsterat om en bra stund. – Titta farmor, jag har hittat en skokartong med gamla foton här på hyllan! K

Som vanligt stod Nina med översta delen av halvdörren öppen och tog emot den nya dagen. ”Se, Nina, se hur solen sakta lyser upp himlen.” Orden lät så tydliga i Ninas inre att hon oavsiktligt tittade s

Den lilla flickan framför Anna gav till ett högt tjut när kulan från hennes glasstrut landade på trottoaren. Mamman böjde sig ner för att plocka upp den, men hejdade sig. Det var ju meningslöst. Runt