Jag saknar dig älskade morfar – och det vet du

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Pappa och jag hade en komplicerad relation under min uppväxt. Jag ville gå min egen väg och vi bråkade ofta. I grunden var jag väldigt självupptagen, något som förstärktes när jag gifte mig och fick t

Mamma älskade sin terrass. Hon hade inte haft någon annan man efter pappa. Hon bodde själv och ingen hade sett att hon blev dålig, ingen hade kunnat larma i tid. Min man förstökte stötta mig i sorgen,

Louise är min dotter, men vi fick inte kontakt förrän hon var 16 år. Då hade hon nog redan gett upp hoppet om sin pappa, och kontakten mellan oss har alltid varit lite svår. Jag hade inte ens en rikti

Via en av de kyrkokörer jag sjungit i blev jag bekant med en tjej och hennes mamma. En dag fick jag veta att mamman gått bort i ALS. Det var ett snabbt förlopp och jag blev givetvis chockad och ledsen