Regel nummer noll

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

H ellen hade packat hela dagen när hon plötsligt kände sig iakttagen. När hon såg upp fick hon se en främmande man som stod i dörröppningen och betraktade henne med outgrundlig blick. Hon ryckte till

Rosa visste inte vart hon skulle vända blicken. Det kändes som om hon befann sig mitt i en mardröm och samtidigt visste en liten bekymrad del av henne att det måste vara mycket värre för Stefan. I näs

Anneli parkerade sin Volvo på ICA Maxis parkering och kastade en blick på sig själv i backspegeln. Hon såg väl rätt okej ut, men ögonen hade en lite sorgset uttryck. Det var inte bara för att hon och

Esmeralda svängde runt i den vackra brudklänningen som hade en vid kjol och en överdel med broderier och fastsydda pärlor. Hon var i en butik som sålde brudklänningar och hade gått förbi den flera gån

Stormen hade stillnat och snöovädret var över, konstaterade Lena när hon fällde upp persiennen och kikade ut. Allt var så vitt, så det var nästan svårt att titta mot de snötäckta vidderna utanför stug