Jag växte upp i en välbärgad familj och jag hade allt, till och med en man jag var kär i. Våra familjer hade stora förväntningar på oss. Men när det visade sig att jag inte kunde bli gravid förändrades allt. Jag var totalt värdelös som människa. Det var då jag tog till alkoholen …
Jag kommer från en så kallad fin familj. En familj med mycket gott anseende och kanske framför allt mycket pengar. Det var självklart att jag inte skulle behöva arbeta. Jag skulle gifta mig rikt och föra släktens traditioner vidare.
Jag var mina föräldrars enda barn vilket förstås innebar att jag hade fått lära mig hur man uppför sig när man är en fin dam. Jag visste hur man klädde sig och konverserade helt meningslöst men ändå trevligt.
Jag fick gå en utbildning till hudterapeut. Något måste jag ägna mig åt i väntan på prinsen som skulle komma en dag. Så blev det också. Rolf hette han. En lämplig partner tyckte mina föräldrar och till all lycka blev jag faktiskt kär i honom. Han var stilig och framgångsrik och hade naturligtvis också en stor förmögenhet. Nu var vi dubbelt rika jag och Rolf.
Rolf investerade i min pappas företag och blev dessutom vd för företaget. Pappa var mycket nöjd med honom och berömde mig för att ha lyckats fånga en bra man.
Nu fattades bara några barn för att släkten skulle vara helt nöjd men nu blev det problem. Jag blev inte gravid och till slut sökte vi hjälp. Det visade sig att jag inte kunde bli gravid. Ingenting kunde påverka detta.
Jag var helt enkelt värdelös som kvinna, en uppfattning som jag snabbt förstod att alla delade. Det var stora fel på en kvinna som inte kunde föda barn. Jag hade förmånen att inte behöva arbeta utan jag behövde bara vara vacker och behaga min man. Men så kunde jag inte ge honom barn. Katastrof.
Jag dristade mig till att föreslå att vi skulle adoptera men där mötte jag starkt motstånd. Skulle vi ta hand om en helt främmande unge? Det kunde sluta hur som helst. Vem vet vad den ungen har för gener? Det avskrevs direkt och utan att jag hade någon talan. Ingen brydde sig om mina känslor, varken Rolf, hans föräldrar eller mina föräldrar. Jag var helt värdelös och ingen tog hänsyn till mig.
Det var då jag började dricka vin i allt större utsträckning. Förut hade jag tagit något eller kanske några glas när jag varit ledsen och ensam, vilket jag ofta var. Nu köpte jag lådvin och gick och smuttad
