Bevarad skärgårdsidyll

4 min läsning

Helsingforsborna Anders och Carita Nordman kunde inte glömma det gamla hemmanet i Åbolands skärgård, som de hade sett för över trettio år sedan. Nu har de renoverat 1800-talshuset till ett tidstroget men bekvämt drömhem – inrett med återbruk, arvegods och auktionsfynd.

TEXT BETTINA WULFFFOTO ERJA LEMPINEN

Huset som byggdes i slutet av 1800-talet är vackert beläget på en sluttning med fin utsikt över sundet utanför. Tomten har både skogspartier, klippor och en sandstrand.

Det rödmålade huset ligger stiligt på en höjd, men ändå skyddat från väder och vind, som så många gamla hus i skärgården. Byggarna, ofta fiskare eller hantverkare, visste ofta var det var klokast att placera huset. Vi befinner oss i vackra Åbolands skärgård, en halvtimmes båtfärd från fastlandet. Det är en lugn och skön försommardag och vi välkomnas till Norrkulla av Carita Nordman och den pigga labradoren Ebba.

Det är nog faktiskt mer än en lyckträff att Carita och hennes man Anders kom över stället. De hade redan på 1990-talet sett det gamla hemmanet när de besökte vänner i närheten, och stället gjorde så starkt intryck på dem att när det plötsligt låg ute till försäljning många år senare, kände de genast igen det.

Norrkulla ägdes ursprungligen av en skeppare och redare som lät uppföra huset i slutet av 1800-talet. Efter det var det i samma släkts ägo i generationer, en släkt som ägnade sig åt fiske, men även hade arbete på fastlandet. Från 1970-talet användes Norrkulla endast som fritidshus eftersom familjen då flyttat permanent till fastlandet.

När Anders och Carita en dag i juni 2006 kom dit tillsammans med en mäklare, möttes de av ett hus och en trädgård i ganska förfallet skick. En unken lukt slog emot dem när de steg över tröskeln. Mäklaren föreslog att de skulle riva och bygga nytt i stället, men Anders och Carita ville ha ett gammalt hus att rusta upp och tänkte tvärtom. De anser att ett gammalt hus, trots renovering och reparationer har mer själ än ett nybyggt. En sak som fick Carita att dröja lite med att säga ja till köpet var i stället att huset låg på en ö.

– Men sedan föll jag för det vackra faluröda huset, syrenerna och midsommarrosen, säger hon.

FÖR DE NYBLIVNA ägarna blev det sedan något av en chock när de började sanera huset. De upptäckte bland annat timmerstockar som var helt uppätna av hästmyror, och det fanns en tid under arbetet när huset varken hade golv eller tak till övervåningen. Väldigt mycket

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar