Länge leve hedaredskorgen

Curt Bengtsson traskar grusvägen fram mellan täta granplanteringar. Ovanför en grusslänt sträcker sig några tallar käpprätt mot himlen. Curt trotsar rullgruset och tar sig upp för branten, synar träden, kliver fram och lägger handen på en stam.

– Den här!

I Bollebygdstrakten är det många som känner till Curt och han får emellanåt förslag från markägare på lämpliga furor att använda.

För att få veta om ett träd är så lämpligt som han tror behöver Curt hugga ett jack med yxan en meter upp, ovanför rotbenen, plocka ut en bit splintved och se hur den har vuxit. Fibrerna ska gå rakt, eller ännu hellre dra lätt åt vänster.

– I åtta eller nio fall av tio sticker fibrerna av i högervarv. De träden går bort, säger Curt.

Det träd som passerar nålsögat fälls. Stammen kapas i drygt två meter långa stockar. Endast den yttre splintveden duger som korgmaterial. Därför huggs kärnveden bort innan det är dags att blötlägga stockarna.

Curt dränker dem i Nolån en bit från hemmet. Runt buntarna slår han elkablar för att kunna binda fast dem i det strida vattnet.

Först efter flera månader har limämnena lösts upp såpass att Curt kan plocka upp stockarna, ta hem dem och med kilar klyva årsringarna från varandra.

– Därefter påbörjar jag jobbet med att ta ut ringarna, berättar Curt.

Han spräcker isär årsringarna, uppifrån och ner, med kilar. De långa, tunna remsorna läggs att torka. När han sedan ska fläta en korg räcker det att blöta upp dem i tio minuter för att de ska bli böjliga och lättarbetade.

Garaget i källaren har förvandlats till korgmakarverkstad. Där har Curt lagt många timmar genom åren, men inte alltid så många i stöten.

–Det tar några dagar att fläta en korg. Man kan bara fläta två eller tre varv. Sedan behöver materialet torka och krympa innan man fortsätter. Jag vill ju ha täta korgar, de ska inte vara som galler!

Den tidskrävande processen gör korgarna exklusiva. Curt har ”bara” fått ihop mellan 600 och 700 korgar på alla de trettio år han har hå