250 kvadrat mitt i smeten

4 min läsning

Från familjen Lagers våning fem trappor upp har man en vidsträckt utsikt över det moderna Malmö. Där inne vilar i stället en atmosfär av gammal arkitektur och gediget hantverk med en livfull inredning som varken väjer för 1700-tal eller 1970-tal.

TEXT PIA MATTSSONFOTO PERNILLA WÄSTBERG

Möbler med karaktär är ett av hemmets kännetecken. Vardagsrummets pampiga soffgrupp köpte Mia för 500 kronor för länge sedan på en loppis. Kistan på ben är en äldre släktmöbel; ett gesällprov som Fredriks farmors far en gång avlade.

Mitt i smeten är en nog passande beskrivning av hur Mia Lager och hennes familj har bott i Malmö de senaste tretton åren. När det pampiga jugendhuset byggdes 1905 såg omgivande kvarter helt annorlunda ut. Nu är det en myllrande stadsdel med butiker, parker, restauranger och köpcentrum; en del av Malmö som aldrig riktigt sover, inte ens nattetid. Men så fort den tunga porten slår igen är trapphuset fascinerade tyst. Fem trappor upp hör man ingenting av stadsbruset utanför.

– Vi älskar att bo här mitt i stan, säger Mia. Jag gillar myllret och sorlet utan att alltid vara en del av det. Här uppe märker vi inte så mycket av livet där ute. Vår lägenhet känns som en trygg oas.

Familjen Lagers lägenhet är rymlig med nästan fyra meters takhöjd, generösa rum, fiskbensparkett i original, stukaturer och höga, profilerade golvlister. Fönstren, också i original, är många och släpper in mycket dagsljus. Det är en sådan där ljuvlig lägenhet som inte byggs längre. Lägg därtill ett fantastiskt kök, mönstrade tapeter, bröstningar och en brokig inredning man blir glad i hjärtat av, så är ingen förvånad att familjen älskar sitt hem.

Riktigt så här vacker var inte lägenheten när Mia och maken Fredrik tittade på den för många år sedan.

– Vi slogs av rymden, ljuset och många originaldetaljer, men den var rätt sliten och med ett kök från 1970-talet, säger Mia. Samtidigt var den svår att motstå med sina fantastiska rum. Fredrik och hans två tonårsbarn bodde i en hyresrätt och jag hade en. Vår son Harry var sex månader gammal och jag hade även en hund. Vi var verkligen på jakt efter ett gemensamt och större boende.

NUMERA ÄGER PARET lägenheten, men när de anlände hit med sina respektive flyttlass var det en hyresrätt. Inte läge att sätta i gång med stora renoveringsprojekt med andra ord, men några ytliga förändringar för att få till en ”vi-känsla” i rummen. Det tapetserades och målades lite s

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar