I ett gammalt timmerhus i trästaden Öregrund har Lotta och Niclas förvandlat en sliten sommarbostad till ett ombonat permanentboende. Nu finns här plats för julfirande med både släkt, vänner och långväga gäster.
TEXT ANNA EKDAHL ARR MYRICA BERGQVIST FOTO PATRIC JOHANSSON
Man förstår på sätt och vis varför Lotta och Niclas Bergströms hus i Öregrund kallas Långkatekesen. Det är för det första långt, men också stort: ungefär 250 kvadratmeter fördelade på ett plan. Och över det långsmala 1700-talshuset i trä vilar också ett slags sakral stämning – särskilt när julen står för dörren.
Sju kakelugnar, varav fem fungerande, samt en vedspis i köket, ger en ombonad stämning både i doften från de sprakande vedträna och visuellt. Och de gamla trägolven, höga trösklarna, vinda vinklarna och små dörröppningarna i huset blir en charmig kontrast till den ändå helt moderna vardag med arbete och hushållsbestyr som i dag levs här.
Både Lotta och Niclas arbetar på ett techföretag i Uppsala drygt en timme bort, och de levde lägenhetsliv under många år. Men hemifrån flyttade de nu vuxna barnen Max och Fanny, och fram kom en pandemi som i all dess förskräcklighet också samtidigt förändrade möjligheterna till hemarbete för dem båda. Helt plötsligt kunde de satsa på att göra om huset till ett nytt permanentboende, och inte bara ha det som sommarhus. Allt som allt tog projektet fyra år att genomföra.
– När vi köpte huset visste vi inte att vi skulle bli heltidsboende i Öregrund, men vi har alltid tyckt om området och haft kopplingar hit, till Lottas familjs sommarställe, berättar Niclas, och fortsätter:
– Under de fyra vintrar som gått har vi haft snickare, elektriker och rörmokare här, som bit för bit hjälpt oss att renovera huset till ett fungerande heltidsboende.
LÅNGKATEKESEN HAR HAFT en brokig historia innan det blev familjen Bergströms: som stadsjordbruk, restaurang och hotell, och hem åt flera sjökaptener, för att nämna några inslag. En större renovering gjordes på 1930-talet, men senare hamnade huset på dekis. Kärlek och omtanke, och en hel del envishet, har krävts av Lotta och Niclas för att lyfta huset in i samtiden, utan att förstöra dess unika karaktär.
– Vi köpte huset möblerat och har behållit många av de gamla möblerna och detaljerna, säger Lotta. Det kändes som möblerna hade sitt permanenta hem här. Vissa har vi målat
